Jag tycker om måndagar

Det går inte en dag utan att jag tänker på dig, inte en dag utan att jag fortfarande önskar att du var här, att jag kunde lyssna på din röst och dina ord som jag alltid gjorde, att du kanske blev arg för att jag klagar lite för mycket, att jag inte gaskar upp mig och tar för mig lite mer, att jag inte tänker att pottor är till för att skita i och att jag verkligen borde skaffa några växter om jag ska bo här. Att du är lite väl arg men fortfarande säger det som jag egentligen tänker.

Det händer inte så ofta nu längre, men inatt drömde jag om dig, inatt såg jag ditt ansikte och inatt hörde jag din röst lika tydligt som någonsin tidigare. Du är fortfarande nära och det gör mig lycklig.

Idag kom jag till skolan, möttes av ett "Hej MUF:aren" och kan ärligt säga att jag trivs. Vi hade en sjukt dålig föreläsning där föresläsaren inte hade något att prata om, så han pratade en timme om sin egen forskning - vilken inte har något med vår kurs att göra - och en timme var planerad som frågestund. Tillsammans med lundavän 1 och lundavän 2 gjorde jag en vadslagning om vem som skulle ställa flest frågor och fälla flest kommentarer.

Chansningsmöjligheter fanns på "Bill", "Bull" och "40-talet", min hamnade på den sistnämnda. Bull vann, 40-talet fanns inte kvar i salen under frågestunden och jag ska aldrig mer ägna mig åt spel.

Here is the deepest secret nobody knows
here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life
which grows higher than the soul can hope or mind can hide
and this is the wonder that's keeping the stars apart
I carry your heart, I carry it in my heart